randomnoveller -

När jag tänker så får jag en egen värld.

Jag fantiserar, jag lever, jag gråter, jag har känslor, jag har mycket att säga men mycket att hålla tillbaka.

Men det har du också. Vem är _jag_ egentligen? Jag är en människa av 6 miljader. Ingen att bry sig om. En till unge.

Jag har så mycket att säga till världen, men gör jag det? Nej. För ingen vill lyssna, ingen vill höra, ingen vill se och ingen vill göra nått åt det. Det är bara att leva vidare, göra det andra säger åt dig och knipa ihjäl dina åsikter. De är inte värda ett skit. Höj huvudet och lägg en fake smile på ditt ansikte, är det inte så de flesta har det?

2011-11-18 @ 15:54:06 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Only me...

Varför känns det som om hela världen är emot mig? Det ändå jag hör är "sluta göra så, sluta vara så, gör så, du får inte göra så". Och ni säger åt mig att " vara mig själv ". Hur ska jag vara mig själv när ni vill ändra på mig. Jag säger min åsikt och plötsligt hör jag en tjej kalla mig retard. Jag gör det jag vill och hör hur ni snackar illa om mig bakom min rygg. Jag ligger i sängen medans ni alla sover och tänker på orden ni har orsakat.

2011-11-11 @ 18:54:48 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Innersta tankar.. (real feelings)

Snälla! Det räcker! Gå vidare, ignorera mig, snälla.. bara gå till nästa person.. jag vill inte, förstår ni inte, jag vill inte, jag kan inte, jag kommer göra fel, jag vill inte göra fel, jag vill inte..!

Lärarens blick är fortfarande på mig, jag känner och hör hur killarna suckar och himlar med ögonen. Jag vågar inte titta upp, vågar inte röra mig. Jag känner hur svettrynkor bildas och hur svetten i armhålan blir värre. Hjärtat bankar så hårt, är det möjligt för dom att höra mitt hjärta? Jag vågar inte titta upp mot världen, mot människorna som tvingar mig att göra saker jag inte vill. Jag skyddar mig bara som ett rovdjur. Alla blickar är ett hot mot mig. Deras blickar försöker att leta efter min. Men jag kan inte ge dom min blick. Det går inte. Klassen är helt tyst.

Varför är det jag som måste göra så, varför kan jag inte vara normal? Jävla missbildad unge, prata då! Varför händer allt detta mig? Full av fel och misstag.

- Nåja.. nästa gång kanske, säger läraren och går vidare till nästa elev.
Jag pustar ut. Men blickarna är fortfarande på mig, jag känner det. Jag vågar fortfarande inte lyfta upp huvudet. Min blick är fortfarande på mina knän.

Varför händer allt detta mig, är jag så misslyckad? Titta inte på mig, det räcker! Ser ni inte hur mycket jag lider? .. Gråt inte, håll tårarna ine tills senare din jävla idiot! Din jävla misslyckade idiot som aldrig kan vara normal någonsin.

2011-11-10 @ 21:27:41 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Välkommen till min nya blogg!

2011-11-10 @ 21:01:18 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()